Blog Image

words (between the lines of age)

inflyttad och klar

allmänt Posted on 20 Oct, 2009 21:11:06

Gumman är inflyttad och klar. Det kom som en överraskning för oss alla – bestämt på stunden – men det känns så rätt, för mysig och trevlig är hon.



Arbetet fortsätter

allmänt Posted on 07 Oct, 2009 17:00:45

Jag har gjort en del efterforskningar och funnit en del information om den tågolycka som inträffade i Skultorp 1965. Själva olycksförloppet är tämligen klart. Ett extrainsatt snälltåg mellan Göteborg och Stockholm leddes, av misstag, in på ett sidospår vid Skultorp. Sidospåret ledde till plattformen vid Skultorps tågstation. På stationen stod redan ett ordinarie persontåg (p124) mellan Göteborg – Hallsberg, som precis stannat för ett korta uppehåll i Skultorp. Snälltåget höll en hög hastighet, och hann därför inte att stanna. Olyckan var ett faktum.

10 personer omkom, de flesta barn och ungdomar från Skövdetrakten. Mellan 37-56 personer skadades (uppgifterna varierar, men 56 personer ska åtminstone blivit förda till lasarett). Samtliga omkomna satt i det tåg som blev påkört (p124), flertalet i näst sista vagnen. Med dagens moderna vagnar hade knappast någon dött, men då, under 1960-talet, bestod en stor del av SJ:s persontåg av trävagnar. Näst sista vagnen var just en sådan trävagn, medan den sista vagnen var av metall. Metallvagnen klarade sig tämligen bra, men den kom vid kollisionen att trycktas i framförvarande trävagn, som trasades sönder.

Signalen innan Skultorps station hade visat stopp (rött), och det fanns inget system som förhindrade att en lokförare körde mot rött. Efter Skultorpsolyckan påbörjades arbetet med att utveckla ATC, som skulle förhindra liknande olyckor. Genom ATC blev skulle det bli omöjligt att köra förbi en stoppsignal.

Studerandet av tågolyckan kommer med stor sannolikhet att resultera i en bok, eller i någon annan form av skrift. Jag befinner mig fortfarande i ett planeringsstadie. För ett par veckor sedan kontaktade jag SJ, och fick där bekräftat att de stängt sitt arkiv. Materialet hade getts till Riksarkivet. Jag vände mig dit, och fann att de har en hel del information, men tyvärr är dokumenten tämligen oöverskådliga. Den slutgiltiga rapporten om olyckan saknas dock. Orsaken kan vara hårda gallringar av arkiven, men med lite tur finns den kvar på mikrofilm. Även andra delar av dokumentationen finns idag endast kvar på mikrofilm, och de är bökiga att ta del av.

Jag vände mig även till Stadsbiblioteket i Skövde. Många stadsbibliotek har ju kvar gamla tidningar på mikrofilm, men tyvärr gick jag bet. De hänvisade mig vidare till stadsmuseet och SLA. Svar från dessa har dock uteblivit.

Via ett antikvariat lyckades jag komma över ett nummer av SE från 25 februari 1965 (fem dagar efter olyckan) och hela den artikeln finns i ett tidigare blogginlägg. Jag har även kommit över två andra tidningsartiklar, men har ändå förhoppningar om att komma över fler. Jag vet även att SVT ska ha, eller åtminstone har haft, rörliga bilder från olyckan.



Signalerna i Skultorp visade stopp

allmänt Posted on 25 Sep, 2009 16:39:34

Vi gick ut på banvallen. Militär hade lagt ut plank över rälsen för att ambulansen skulle komma fram. Det såg ut som en reträttväg från ett slagfält. Men ambulanssirenerna hade tystnat sedan många timmar. Tio människor var döda. Duvorna kuttrade oroligt på stationshusets tak.

En av vagnarna var försedd med en skylt: Får ej utsättas för stötar. Den vagnen var oskadd.

Tåget hade fem vagnar. Det gick bara att räkna till fyra. Stelfrusna gubbar i blåställ sopade med piassavakvastar. De bar blodiga stickor och brädstumpar i potatiskorgar. Ett par hängslen, en halsduk, ett äpple som någon hunnit äta till hälften. Det var det hemskaste jag sett.

– Jag sätt i snälltåget som körde på. berättade Lars-Ove Carlryd på lasarettet i Skövde. Jag kände att det bromsade, men det var inte häftigare än vanligt. Sen small det fruktansvärt. Det gick som en ström genom kroppen på mej och jag skallade ihop med en dam som satt mitt emot och for medvetslös i golvet. Men jag kvicknade till och kröp ut själv.
– Jag trodde att jag blivit tokig för jag kunde inte tro det jag såg. En kvinna sprang med ett blodigt tygbylte i famnen. Jag tyckte det var alldeles tyst. Sen kom folk springande med yxor och började hugga. Jag hörde en kvinna skrika: Mitt barn, mitt barn.
Jag var alldeles nedsölad av blod som rann ned i ögonen. Jag sprang som i dvala till stationen och tvättade huvudet. Sen sprang jag ut igen och hjälpte till att plocka ut folk. Jag såg många döda. Och sen kom jag till en telefon och kunde ringa till min fru och berätta att jag hörde till dom som klarat sig.

Gösta Rotmark satt i en trävagn i tåget som blev påkört.
– Jag diskuterade livet med en religiös man som satt mitt emot. Då kom det plötsligt en annan järnvägsvagn farande in till oss och jag maldes ned under någonstans och sen var det inget mer.
-Jag vaknade upp när någon höll på att hugga sej in till mig och jag hade en svetslåga nära huvudet. Sen var jag klar ett ögonblick när jag bars på bår. Jag var alldeles våt och det rann överallt, men jag förstod inte vad det var och det kändes ingenting. Sen minns jag att jag trodde att ambulansen trodde att jag var den enda som blivit skadad. Sen försvann jag.

I polisens källare dagen efter.
Man hade där samlat ihop olyckspassagerarnas kläder, väskor och andra tillhörigheter och sorterat dem i möjligaste mån. Anhöriga fick komma och kvittera ut.
Jag såg en ensam man leta bland kläderna. Där hängde en kappa som han kände igen. Efter namnet på lappen hade polisen skrivit “död”. Mannen tog upp kappan, höll den framför sig. Så vände han på den och la den försiktigt över sin ena arm.

Reportage av: Bernt von Corswant.
Foto: Jerry Windahl

Publicerad i Se 25 februrari 1965.



Tintin i Kongo

allmänt Posted on 17 Sep, 2009 20:26:27

Vi minns alla hur det lät när Tintin i Kongo åter var uppe i rampljuset. Albumets innehåll anklagades för att vara rasistiskt, och ett flertal debattörer kämpade för att få albumet förbjudet. Men kampen var döfödd. Tintin i Kongo blev, som tur var, inte alls förbjuden. Många bibliotek och bokhandlare valde dock att plocka bort boken från hyllan för barnböcker. Helt rätt!

Tintin i Kongo var Hegrés andra album om journalisten Tintins och hunden Milous äventyr. Albumet släpptes 1931, ett år efter Tintins debut (Tintin i Sovjet, med tydliga satiriska inslag om den sovjetiska kommunismen). Vi kan inte dömma varken Tintin, Milou eller Hegré utifrån våra ögon.

Jag, B. och hennes ena bror var på Akademibokhandeln i dag. Där fanns Tintin i Kongo – i barnhyllan – men inte alls Hegrés original, utan en av hans senare nerteckningar av den (från 1946, i färg och med mindre rasistiska inslag). Rutan nedan var helt bortplockad ur den senare varianten, men här kommer den, som en vetenskaplig observation av Tintin, ano 1931.



Tillbaka

allmänt Posted on 31 Aug, 2009 11:08:02

Nu är jag tillbaka i Jönköping efter nästan två veckor hemma hos mor och far. Nu åker skolböckerna fram, igen. Nästa vecka blir det seminarium och det tänker jag inte missa.



summer’s gone

allmänt Posted on 17 Aug, 2009 16:17:02

Nu är sommaren över. På riktigt.



summer’s almost gone

allmänt Posted on 17 Aug, 2009 01:18:52

Sommaren är över för den här gången. Nu kommer regnens och ovädrens tid. Och förresten, om tolv timmar sitter jag i föreläsningssalen.



Skymning över Rosengård

allmänt Posted on 10 Aug, 2009 15:04:01

Efter en kväll i Malmö bestämde vi oss för att ta en tur till Rosengård. Ni vet, för att vidga vyerna en aning.

Det var en vacker kväll. Solen föll över husfasaderna på Ramels väg.


Våra bilder av Rosengård var sedan tidigare starkt färgade av medias bild av förorten. Vi blev dock förvånade över hur grönt och fint det var i Rosengård. Inte alls lika trist och stelt som Råslätt – Jönköpings motsvarighet till Rosengård.


Tyvärr blev man dock allt för påmind om Rosengårds bekymmer. Spåren av den senaste tidens oroligheter var tydliga.

Nu ska jag fortsätta fira min födelsedag. Laphroaigen står och väntar på mig.



Next »